Ville Vallgren, Kvinna med urna, bronsskulptur 1890-tal? Gåva till Axel Haartman av konstnären.

På kabinettsskåpet i salen står en liten skulptur föreställande en kvinna som bär en urna. Den är gjord av skulptören Ville Vallgren som skänkte den till Axel Haartman i samband med en utställning av Vallgrens konst i Stenmans konstsalong år 1918.

Bakom den enkla beskrivningen döljer sig en historia om en djupt sårad konstnär, en insyn i hur otacksamt det är att vara konstkritiker, och pressetik av tveksamt slag.

Axel Haartman har i sina anteckningar gett en utförlig beskrivning av hur verket kom i hans ägo.

Axel Haartman arbetade som konstnärlig medarbetare i Stenmans konstsalong under åren 1917 – 1920. Mellan oktober 1917 och våren 1919 ägde han tillsammans med Karl F. Hellsten och Gösta Stenmans bror Georg Stenman en del av Stenmans konstsalong. I december 1918 ordnade konstsalongen en separatutställning med verk av Ville Vallgren.

Enligt Axel Haartmans anteckningar hade Vallgren redan tidigare upplevt sig respektlöst behandlad sedan han flyttat tillbaka till Finland från Paris, i synnerhet av Gustaf Strengell, som var intendent för Ateneums konstsamlingar. Strengell städade under sin tid som intendent för Ateneum (1914–1918) bort konstverk som konstnärer lämnat kvar i museet till exempel efter avslutade utställningar. Haartman kallar det för ”den Strengellska storstädningen” och skriver att också verk av Vallgren hittades i soplårar utanför Ateneum under Strengells tid.

Detta var en händelse som väckte uppmärksamhet under hösten 1915. I slutet av september 1915 fanns i Helsingin Sanomat en beskrivning av det skedda. I ett telefonsamtal till tidningens redaktion berättades det att Ateneums gård var full av soplårar som var fyllda med tavlor och gipsskulpturer. När Helsingin Sanomats reporter kom till platsen konstaterade han att soplårarna verkligen var fulla av tavlor och skulpturer, blandade med hästgödsel och potatisskal. Helsingin Sanomat beskriver hur ”där låg en finländsk konstnärs skulptur av en norsk författare med ögon och mun fyllda av gödsel”. Den här skulpturen kan mycket väl ha varit Walter Runebergs porträtt av Jonas Lie, som vi berättade om i det senaste blogginlägget Jonas Lie .

Enligt tidningen fanns bland de utslängda verken på Ateneums gård verk som var signerade av bland andra Emil Halonen, Hilda Flodin och Victor Jansson.

Många konstnärer reagerade med stor bestörtning på det skedda och Helsingin Sanomat skriver att Ville Vallgren och Felix Nylund redan samma dag infunnit sig i Ateneum och krävt att få tala med intendent Strengell. Det ryktades att Vallgren till och med funderat på att göra polissak av det hela.

Gustaf Strengell gav sin syn på saken i en insändare i Helsingin Sanomat en dag senare. Enligt Strengell hade man från Ateneums sida redan år 1909 bett konstnärer att hämta bort sådana verk som de lämnat efter sig i Ateneum. När Strengell tillträdde sin tjänst år 1914 hade ändå endast ett fåtal konstnärer hämtat sina verk. De flesta av verken fanns ännu kvar i Ateneums korridorer och packrum. De kvarlämnade verken upptog mycket plats i Ateneum, där det fanns mycket begränsat med utrymme, skriver Strengell. Därför hade han låtit sätta in meddelanden i huvudstadsregionens tidningar där konstnärerna ombads hämta bort sina verk inom utsatt tid. Annars skulle Ateneum göra sig av med verken, vilket de också gjorde. Man städade bort de övergivna verken i soplådor på gården. Strengell påpekar att om en konstnär lämnat sina verk efter sig i Ateneums trapphus och korridorer i flera år, kan konstnären inte i efterhand komma och påstå att verket ägde ett stort värde för honom.

Av Haartmans anteckningar får man bilden att Vallgren tagit mycket illa vid sig av hela saken.

I december 1918 ordnade alltså Stenmans konstsalong en stor utställning av Vallgrens verk, både äldre och nyare. Haartman skriver att Hufvudstadsbladets konstkritiker, som han identifierar som Gustaf Strengell, i sin recension av utställningen avfärdar Vallgren som en klen och gammaldags konstnär. Detta hade förstås sårat Vallgren djupt.

Kanske var det på grund av att Strengell och Vallgren några år tidigare haft starka meningsskiljaktigheter som Haartman felaktigt kom ihåg att Strengell var kritikern som skrivit så negativt om Vallgren i Hufvudstadsbladet. Och kanske var det på grund av att Vallgren tog så illa vid sig av kritiken som artikeln i Haartmans minne framstod som så negativ.

I själva verket var artikeln i Hufvudstadsbladet skriven av Signe Tandefelt, inte av Strengell. Hon beskrev inte alls Vallgren som en klen eller föråldrad konstnär. Hon skriver i stället om hur välförtjänt erkänd Vallgren är i Finland och att utställningen skulle vara värd ännu mera intresse än den fått. Hon skriver också att den innefattar ypperligt charmfulla konstverk, men att den tyvärr också innehåller verk som är mindre konstnärligt intressanta och att dessa verk kanske borde ha lämnats bort ur helheten.

Ville Vallgren var i det här fallet ändå lättstött, kanske på grund av att de sårade känslorna från 1915 ännu fanns kvar. Han tog recensionen djupt personligt och skrev ett känslofyllt svar till Hufvudstadsbladet, där han bland annat upprört skriver att fru Tandefelt helt tydligt vill att Vallgren ska flytta bort från Finland tillbaka till Paris där han hör hemma.

Hufvudstadsbladets redaktion publicerade ett skarpt svar till Vallgren där de uppmanade honom att lugna ner sig och läsa recensionen på nytt. De slog också fast att det är tidningens konstkritikers uppgift att kritisera utställningar och att det inte hör till att de utställande konstnärerna recenserar sina egna utställningar.

Axel Haartmans alla sympatier är på Vallgrens sida, inte enbart därför att Axel arbetade för konstsalongen som ordnade utställningen. Vallgren var också en gammal vän till Axels älskade morbror Casper Wrede. Vallgren och Wrede hade träffats redan när de studerade i Helsingfors på 1870-talet.

Haartman skriver i sina anteckningar att chefredaktören på tidningen Dagens Press, Edvin Rautell, kom upp till honom och berättade att Vallgren tagit mycket illa vid sig av recensionen i Hufvudstadsbladet.

Rautell uppmanade sedan Haartman att skriva något vackert om Vallgren och utställningen till Dagens Press. Haartman protesterade att det nog inte var helt lämpligt att han skulle skriva en uppskattande recension av en utställning hans konsthandel ordnade, han var ju faktiskt jävig i frågan. Men Rautell uppmanade Haartman att skriva recensionen under pseudonym. Ingen skulle få veta att det var han som skrivit den! Efter att de på detta sätt löst ett lite kinkigt pressetiskt problem skrev Haartman en uppskattande text till Dagens Press om Ville Vallgren och hans betydelse för finländsk konsthistoria och att utställningen på Stenmans konstsalong ger en förträfflig bild av Vallgrens konst.

Dagen efter artikelns publicering i Dagens Press kom Vallgren upp till Haartmans arbetsrum i Stenmans konstsalong och tackade för att Haartman skrivit så ”förbannat vackert” om honom. Trots Haartmans svaga protester att det nog inte var han som skrivit artikeln ville Vallgren tacka honom genom att ge honom en av de utställda skulpturerna som gåva. Han slog ut med handen i utställningssalen och sade ”Vad vill du ha? Välj vad du tycker om!” Axel gav ganska enkelt med sig och valde den lilla skulpturen av en kvinna som bär en urna. Haartman är i sin beskrivning av händelsen noga med att påpeka att gåvan inte kunde ses som en muta, eftersom han ju fick den först efter att artikeln redan publicerats.

Källor:

Hjelm, Camilla. Modernismens förespråkare. Gösta Stenman och hans konstsalong, 2009.

Axel Haartman. Minnesanteckningar mapp 1.

Helsingin Sanomat 30.9 1915 https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanomalehti/binding/1173270?page=8

Helsingin Sanomat 1.10 1915 https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanomalehti/binding/1173271?page=8

Hufvudstadsbladet 21.12 1918 https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanomalehti/binding/1200116?page=8

Hufvudstadsbladet 24.12 1918 https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanomalehti/binding/1200113?page=11

Dagens Press 23.12 1918 https://digi.kansalliskirjasto.fi/sanomalehti/binding/1164427?page=4