Porträttet av den norske författaren Jonas Lie står på uppe på ett skåp i ett hörn i Axel Haartmans ateljé. Det står lite skymt och vid närmare betraktande noterar man att porträttet fått en del hårda stötar.

Trots sin anspråkslösa placering knyter porträttet an till flera händelser i  Axels liv, några mera tragiska än andra

Jonas Lie hörde till Axels tidiga barndomsminnen. Jonas Lie påminde både om hur Axel lärde sig läsa hemma på gården Saustila i Sagu samt om den första gång han konfronterades med döden.

I sina anteckningar skriver Axel att han minns att Jonas Lies bok Familjen på Gilje var den första riktiga bok han läste. Boken gick som följetong i Åbo Underrättelser och Axel läste följetongen högt för sin familj om kvällarna. I familjen ingick, förutom hans mamma och pappa, också Affi och gumman Emma. Affi var Axels gammelmormors trotjänarinna. Axels gammelmormor Vava, Adelaide Gustava Armfelt-von Essen, bodde på Biskopsgatan 14 i Åbo fram till sin död 1881. Axels mamma Hedvig Haartman (f. Wrede) hade bott hos sin mormor Vava under dennas ålderdom och säkert då lärt känna trotjänarinnan Affi väl. Kanske Affi av den orsaken också flyttade till Saustila efter Vavas död?

Gumman Emma, eller tant Emma, hette Emma Augusta Armfelt och var egentligen inte släkt – hon hade varit gift med Axels mormors kusin Wilhelm Armfelt, som var officer i ryska armén.  En del av Wilhelms släkt ansåg att Emmas bakgrund som skådespelerska gjorde att hon inte var ett lämpligt parti för Wilhelm.  Wilhelm gifte sig med Emma i alla fall och äktenskapet lär ha lett till häftiga gräl mellan Wilhelm och en av hans kvinnliga släktingar. Det berättas att släktingen ordnade det så att Wilhelm och hans hustru placerades vis ryska flottans bas vid Ishavet, långt borta från släkten i Finland. Emma och Wilhelm lär ändå ha varit mycket lyckliga tillsammans.

Efter att Wilhelm gått i pension flyttade paret tillbaka till Finland, men efter bara en kort tid  i Finland insjuknade Wilhelm och avled redan 1882. Emma stod ensam kvar som fattig änka. Axel Haartmans mor, som var en generös och ansvarskännande person öppnade med sin man Hugo Haartman sitt hem Saustila för Emma.

Tyvärr fick inte Emmas liv ett lyckligt slut. Axel skriver att hon en natt 1885, möjligen i samband med ett sjukdomsanfall tappat sin oljelampa, vilket ledde till att hennes kläder fattade eld. Hon dog av rökförgiftning.

De andra invånarna i huset räddades eftersom Axels mamma kände röklukten och lyckades släcka elden.

I Axels anteckningar kallar han Emma för gumman Emma Armfelt, men hon var faktiskt bara 46 år gammal när hon dog. För ett litet barn som Axel framstod hon säkert som mycket gammal, och tydligen förblev hon i hans minnen för alltid en gumma.

Jonas Lie återkom i Axels liv under Axels och Hedvigs år i Paris. Där umgicks de med både en av hans söner och med hans brorson Berndt Lie (också författare).

Axel Haartman arbetade på Stenmans konstsalong i Helsingfors mellan åren 1917och 1921. Konstsalongen ordnade under den perioden en utställning med Walter Runebergs verk. Axel hjälpte till att ställa i ordning utställningen och han och Walter Runeberg kom mycket bra överens. Axel beskriver Runeberg som en hjärtans vänlig gammal man full av roliga historier. Efter Runebergs död hjälpte Axel till med att ordna hans jordfästning, och som tack lät Runebergs arvingar honom välja en skulptur ur konstnärens ateljé. Han valde gipsavgjutningen av Jonas Lie.

Källor:
Axel Haartmans anteckningar, mapp 4.
Anders Ramsay, Från barnaår till silverhår 3. Kapitel 33 ”Ett aristokratiskt hem”. 1904-07.